DK

Musikanmældelse

Af Michael Svennevig

 

At lytte til Tom Sonntags cd ”View” (2017) er som at rejse med ham igennem storslåede landskaber. Lydbillederne er store og musikken er meget visionær. Der er en elegant balance mellem de store flydende lydflader og så de konkrete instrumentale indslag.  Det er verdensmusik i den flotteste betydning af ordet. Uden at det bliver folkloristisk af den grund. For stemmer, instrumenter og samplinger flyder ind og blander sig i musikkens strøm. Det er lydligt utroligt smukke overflyvninger. Musikalsk er det en strøm, der på en gang er meget konkret og samtidig flydende. Det er musik, der har et mål og et sigte, uden at det af den grund bliver så luftigt at det forsvinder. Det byder lytteren indenfor med fejende gestus.

Cd´en indledes med et tordenskrald på nummeret ”Alone Two”. Det er ikke højt og voldsomt, men man kan sige at det er med til at fortætte musikken og energien. Toms modersmål er finlands-svensk, og det lader han klinge sammen med en indiansk rammetromme. I det hele taget er der shamanistiske overtoner i musikken, men selv om der også enkelte steder er fuglestemmer og naturlyde, så forsvinder det ikke i sfærisk intethed. Det er på én gang både flyvende og meget jordnært. En smuk – og svær balance, der er en fornøjelse at lytte til. Det bliver aldrig til udvendige lydeffekter. Det hele er bundet sammen af en stærk og løfterig vision – ja, af et fast VIEW.

På nummeret ”Aramic” er der en didgeridoo, der fletter sig ind og blandes med Toms spil på sit Steinway koncert B flygel, der igen flyder sammen med slagstøj og vokalimprovisationer. Poul Poclage spiller akustisk guitar, rør og slagtøj. Samme Poul er leadvokal på det efterfølgende nummer ”Dark love”, hvor en vemodig harmonika anslår stemningen. Tom slutter med at recitere:

“I can see you/
Walking Slowly/
May I carry you home/
Through the wild/
Home.”

Den smukke, let sprukne og lidt overjordiske leadvokal af Camilla Sonntag-Backman på nummeret “Child Chill” skal også nævnes.

Jeg havde lyttet til forskellige optagelser på YouTube med Tom forinden, og det havde mere forvirret end samlet mit indtryk af hans musik, men da jeg for noget tid siden modtog en invitation til at høre hans musik live på Dansepladsen i Fælledparken drog jeg af huse, for at få mig en overvældende flot og helstøbt musikalsk oplevelse udendørs i sensommeren under en skyhimmel, der havde svært ved at bestemme sig til om den skulle smile eller råbe. Af og til klarede det op og blå himmel sejlende hen over musikken – eller rettere blandedes skyerne og musikken sig, for sådan føltes det. Lyden udendørs var lige så flot som da jeg hjemme satte cd´en VIEW i min cd-afspiller.

Igen var det som om at skyerne og musikken blandedes. Sonntag bæres af musikken og lader musikken strømme igennem sig. Hvilket altid er noget særligt, for hvert menneske og kunstner har sit eget udtryk, men måske forstærkes det, når det frembringes af Tom, der ud over at være en så dygtig, talentfuld og visionær kunstner også har nogle rent fysiske begrænsninger, der først skal klares før han overhovedet kan begynde sit kunstneriske arbejde. Tom har muskelsvind og er elkørestolsbruger. Til koncerten i søndags havde han to medhjælpere. Den ene var Shohreh Shahrzad, der selv er kunstner (daf-spillende, dansende og dertil grafisk designer) samt Martin Hagedorn Larsen, der havde designet den anordning, der gjorde det muligt for Tom at optræde, for oven over hans to klaviaturer var der placeret et 2½ meter højt stativ, hvorfra gummisnore hang ned over klaviaturerne og var fæstet til Toms håndled, sådan så han selv kunne betjene og skubbe klaviaturerne frem og tilbage monteret på en skinne. Der var også en mikrofon, der gjorde det muligt for Tom at synge vokalerne. Stemmer fra nær og fjern samplede sig ind igennem musikken. Noget som Tom også styrede samtidig med alt det øvrige.

Musikken er ikke noget særligt, fordi Tom skal overkomme fysiske forhindringer for at kunne skabe den, men jeg tænker at den til gengæld bliver endnu mere koncentreret i sit udtryk, for musikken bliver det medie, hvorigennem Tom genfinder sin førlighed, for i den danser han rundt i en imaginær dans med elementerne, hvor alle grænser ophæves såvel for ham som for os, der lytter. En dans som det ikke er ham forundt at danse i det virkelige liv.Tom Sonntag er 54 år, født og opvokset i Ingelå, Finland, men har siden 1989 boet i København, hvor han har sit studie.
-Der findes musik overalt, det gælder bare om at lytte, siger Sonntag. Melankoli er et gennemgående tema på den nye cd. I den gemmer sig en mørk kærlighed som skræmmer os, siger Sonntag, men også en ægthed. Han sammenligner det med den finske kultur – i den findes et dyb, et mørke, som vi burde tale om i stedet for vejret. Danskerne er mere udvendige og lettere at forholde sig til, men dybet i stilheden og pausen fascinerer mig. Den finlandske mentalitet har hjulpet Sonntag til at finde dybet i sig selv. Gennem musikken håber han at lytteren også kan opdage noget uventet i sig selv eller udenfor. Han ser mennesker som er ulykkelige og stressede, og giver dem et redskab til bare at være til stede. Udsigt gennem indsigt, siger han og henviser til albummets titel.

“VIEW” – pladeanmeldelse af Nicolai Gideon

Melankoli er ikke en følelse af håbløshed og tristesse. Den er rummet, hvor mennesket indfinder sig med sig selv i refleksiv egen-accept. Nogenlunde sådan beskriver Tom Sonntag hensigten og drivkraften bag ved hans seneste og femte album “View”, som er udkommet i maj 2017. Her bliver vi taget med på en rejse ind i et univers, der genlyder af Nordens høje og sorte, stjerneklare nat, hvor menneskene lever i respektfuld sameksistens med den natur, de er vokset ud af, som de lever i og lever af i en gensidigt betingende dans og vekselsang.

Instrumenteringen på albummet består af piano, harmonika, guitar, cello, tværfløjte, percussion og bas, og der er arbejdet med lydscenarier, både elektroniske og optagelser fra hverdagssituationer med mennesker — både store og små. Der er både instrumentale numre, hvor der bliver givet god tid til at lade klangrummene stå som store åbne landskaber, og der er sang, både med og uden tekst som bevæger sig i retning af samiske joikende besværgelser, hvor der samarbejdes med overjordiske kræfter, vi knap nok forstår, men som slynger sig lydløst og indtrængende ned mod jorden, hvor vi står og forstummede lader os indhylle i nordlysets overvældende kraft.

Tonen på albummet er søgende og afventende. Der er nærmest tale om en musikalsk sansning af verden og menneskets indfældethed i den, uden intentioner om at aftvinge fortolkninger eller forklaringer. I nummer efter nummer udfolder sig en meditation og indøvelse i modtagelse af virkeligheden i sin overvældende såledeshed og en invitation til at blive ét med den i tid og sted — nu og her.

Der er således ikke lagt op til hygge-muzak og ligegyldigt fraserede floskler. Der er kæmpet med det musiske udtryk. Der har fundet en bemægtigelse sted, og skal man kunne mærke dette, må man selv sætte sig for at bemægtige sig virkeligheden bag overfladen i musikken. Ikke at der er tale om svært tilgængelige fraser eller harmonier — udtrykket er sådan set letforståeligt nok og kræver ingen særlige forudsætninger eller manualer. Men nøglen til tilegnelse af musikken ligger i musikken selv, og skal man få øje på den, skal man beslutte sig for at lytte koncentreret, for at den lukker sig op.

Og det gør man så — venter.  Og så gør den det — lukker sig op. Og så står man dér midt i håbets gigantiske melankolske katedral, hvor mennesket forener sig umærkeligt med resten af verden i vægtløs gensidig accept.

 

SE

“sonn” – recension av Anders Storbacka

sonn” SONNCD04

Producent: Tom Sonntag

Helgjutet konstverk

I min CD-spelare snurrar en skiva. Jag lyssnar, läser det medföljande texthäftet, begrundar konvolutets fotografi av ett fjordlandskap i blått, svart, vitt och grått. Vad döljer sig mellan dessa pärmar?

Vatten. Nortid. Hymn. Tom Sonntag, välbekant musiker från vårt landskap, numera bosatt i

Köpenhamn, har gett ut sin fjärde CD ”sonn”. Det musikaliska innehållet på CD:n förvånar egentligen inte, Tom och hans musik är bekanta sedan många år. Speciellt hans första CD ”vatten” har i vår familj tålt mycket slitage. Att upphovsmannen lagt sin själ i detta är helt uppenbart. Den som producerar en skiva måste själv fatta beslut om vartenda kommatecken. Det gäller också att inte säga för mycket, lyssnaren skall inte berövas upptäckandets glädje. Här har Tom lyckats fullständigt. Denna CD öppnar sig långsamt, lyssnaren får själv göra sig en bild av innehållet. Den sista av de fyra korta textraderna på konvolutets baksida understryker också detta: ”obesvarade frågor”.

De fjorton låtarna bildar tillsammans en slags musikalisk resa genom ett nordiskt landskap. Vi börjar i norr. Spår nr 1 Balajoy är en jojk. Jag undrar var pärmbilden är tagen. Norra Norge? Färöarna? Spår nr 3 heter Norrsken, här hör man lapptrummans dova dunkande. Redan i CD:ns andra låt Vingen framträder till all lycka ett utmärkande drag för hela skivan: man hör de olika medverkande intrumenten mycket tydligt. I sitt ”Tack till” har Tom speciellt nämnt Frank Birch Pontoppidan som gjort CD:ns masterband. Med allt skäl. Hemma i vår bokhylla finns CD-skivor där trummisen tillåts dominera hela ljudbilden. Och detta på skivor med långt mera berömda artister än Tom Sonntag. Musiken i Mitt fönster och Ögon ”svänger” bra. Ordningsföljden på låtarna är också väl genomtänkt. Den musikaliska variationen är stor – Tom har inte komponerat samma låt fjorton gånger. Läckra ljudeffekter får vi höra i t.ex. Dag och natt och Diket. Min favoritlåt Nyckelpigan på spår 11 bjuder på ett intressant arrangemang. Detta är en av skivans få låtar utan text. Överhuvudtaget är arrangemangen utstuderat noggrannt gjorda. Spännande harmonier. Det måtte ha tagit lång tid, krävt oerhört stor koncentration och en vilja av stål att åstadkomma detta. Redan i Toms tidigare skivor har jag konstaterat att han har sin egen personliga stil att göra musik. Får jag frågan vilken annan tonsättares musik Toms liknar, vet jag inte vad jag skall svara.

Tonsättare, textförfattare, arrangör och producent är alltså ingåbon Tom Sonntag. Till sin hjälp har han haft en stor vänkrets och medarbetarstab. Bland dem vill jag speciellt nämna Poul Poclage. Han står för inte mindre än trummor, körvokal, panflöjt, akustisk gitarr, vissling och diverse andra effekter. Övriga instrument på skivan är cello, el-bas, el-gitarr, violin, altviolin, kontrabas och flygelhorn. Toms far Rolf Sonntag medverkar med dragspel, och hans syster Camilla Sonntag-Backman med recitation, mycket fräscht! Tom använder sin röst mycket mångsidigt, ibland är tonbildningen rentav kärv. Finns här en medveten tanke? En viss råhet i intonationen kan avsiktligt understryka musikens karaktär. Har man liksom Tom bott åratal i Danmark kunde man vänta sig en dansk accent på uttalet. Men icke. Däremot hörs västnyländskan ännu tydligt. Jag tillåter mig att dra på smilbanden.

Denna skiva har inget bäst-före-datum. Låtarna beskriver ofta möten med människor i olika åldrar. Ur texthäftet: ”Barnet, barnet och Den Gamla. Tror på varandra”, ”En gammal kvinna kommer gående mot mitt öppna fönster”, ”Står här, framför dig, du gamla man, med blanka ögon”, ”Nu lever jag igen, i barndomens sorgfria glädje”. Skivan fungerar visserligen bra som bakgrundsmusik, men ett koncentrerat lyssnande ger mycket mera! Den som har denna CD har egentligen mer än en CD, den har ett konstverk, en mångtydig musikalisk bukett med fjorton sinsemellan olika blommor, bildande en tilltalande vacker helhet.

Anders Storbacka

SE

Han är en vild själ i en stilla kropp

NATURBARN. En sommar återvände Tom Sonntag till synen av ett blått hus föräldrarna byggt honom. Upp till huset går en spång. Han kallar det praktisk kärlek.

BILD: JANNICA LUOTO

I en kropp tvingad till stillhet – Tom Sonntag är musiker och skogsbarn som trivs hemma i den blåa stugan i Ingå. Vindens sus är hans präst, barrskogen hans helgon.

Rasslandet av miljoner barr som slår mot varandra i vinden, prasslet av löv i soltorra trädkronor. Klappret av hovar mot grusväg, på distans från den närliggande gården.

Hoandet, kvittret. Det här är meditation för Tom Sonntag.

– Naturen är min katedral, säger musikern, på besök hemma i Ingå.

Han är uppe vid sin blåa stuga en bit upp från familjens hus. I en låg tall intill lekte han Tarzan som barn, i dag sitter han i rullstol på grund av sjukdomen muskeldystrofi.

Här får han fylla på energireserverna, inspireras av landskapet och tömma hjärnan på intryck från prestationssamhället. Också i den nygamla hemstaden Köpenhamn

söker han sig ut i skogen minst tre gånger i veckan.

Tom Sonntag menar att dagens människa har mist kontakten med det naturliga. Det är märkligt med tanke på att naturen ger gratis svar på många frågor. När han ligger

under ett träd och blickar upp genom lövverken känner han guds närvaro. Men gud får vänta en stund, först berättar Sonntag om sin nya skiva.

Utsikt genom insikt

View är en produkt av de fem åren som gått. Den har sakta men säkert fötts ur tankar, händelser och känslor. Intuitionen och improvisationen har fått visa vägen,

och plötsligt har en sång tagit form.

– Skivan krävde ett moget hjärta för att bli klar, det händer inte genom att trycka på en knapp.

Elektroniskt och ambient bildar stundvis stillsamma ljudmattor, stundvis mer melodiska sånger på det nya albumet. Egna samplingar utgör en grund: slag på rostiga tunnor,

skrap på stubbar, kätting på järn när en smed arbetar, slag av stenar som möts.

– Det finns musik överallt, det gäller bara att lyssna, säger musikern. När han inte är i skogen turnerar han flitigt, med skåpbilen som vilar på gården i Ingå kör han

bland annat till Nordkap, Lissabon, Färöarna, Aten och Paris.

Melankoli är ett genomgående tema på den nya skivan. I den gömmer sig en mörk kärlek som skrämmer oss, säger Sonntag, men också en äkthet.

Han exemplifierar med den finska kulturen – i den finns ett djup, ett mörker, som vi borde tala om i stället för vädret. Danskarna är ytligare och lättare att förhålla sig till,

men djupet i tystnaden och pausen fascinerar mer. Den finländska mentaliteten har hjälpt Sonntag att finna djupet i sig själv.

Genom musiken hoppas han att också lyssnaren kan hitta något oväntat i sig själv eller utanför. Han ser människor som är olyckliga och stressade, och ger dem ett redskap

till att bara vara.

– Utsikt genom insikt, säger han och hänvisar till albumtiteln på sitt abstraherande sätt.

Rörlig i sinnet

Doften av torr mossa. Sötman av smultronen, redan knallröda intill spången upp till den blåa stugan. Barrskogens syrlighet. Det här är meningen med livet för Tom Sonntag.

Om han kunde skulle han hoppa bungy jump och fallskärm, men kroppen är på grund av den progressiva sjukdomen alltmer stilla. Då får han vara rörlig i musiken i stället –

i den vill han klättra upp i trädkronor och klänga i grenar.

– Jag är en vild själ i en stilla kropp.

Muskelsjukdomen är opraktisk, men inte ett hinder. “Mig får man önska god hjul litet oftare”, säger han med en skämtsam hänvisning till livet där rullstolen är en nödvändig hjälp.

Han tror att livet kring trettioårsåldern tar en riktning, och att livet därefter fördjupas trots att så mycket nytt inte händer. Det känns tryggt och bra att bli gammal trots att

kroppen blir alltmer orörlig. Rasar allting när du fyller femtio? Då kanske du lever i utopi, falskhet och lögn.

Ta en titt på ett träd – det har stått där i hundrafemtio år. Trädet har inte sprungit omkring och uträttat stordåd, men lika väl finns det till som du.

Viskande lögner

Prestationen gör inte människan – den skapar oro och stress. Genom att ta sig tid att vistas ute i naturen kan man komma närmare sig själv, men hur ta sig loss från

den hektiska vardagen? Ta ut jobbet i skogen om du kan, tipsar Tom Sonntag, medveten om att han trots allt är privilegierad på den punkten – han lever

på sin sjukpension och behöver inte hanka sig fram ekonomiskt. Han har tid att bara vara.

– Att vänja sig vid nya tankebanor kan ta tid. Tystnaden kan vara skrämmande, du hör dina egna lögner viska.

Om du nu tänker att Tom Sonntag borde överväga att hålla kurser i mindfulness är du inne på rätt spår. Visst vill han hjälpa också andra att leva i stunden, men sparar

det till ett senare skede i livet när han inte längre kan göra musik.

Att ha ett funktionshinder är ingen katastrof, snarast är det opraktiskt. Sinnet är det fundamentala och naturen bär oss i sitt sköte. Om vi vårdar den ömt, det vill säga.

Om vi utnyttjar naturen rätt, lever etiskt och ekologiskt, har den en enorm kapacitet. Om vi däremot missbrukar den för att tjäna pengar gräver vi vår egen grav.

– Då förstör vi vår jord.

Hemifrån har han lärt sig att dyrka jorden. Mamma Ruth Sonntag odlar så mycket att familjen är nästan självförsörjande i grönsaksväg. I dag bär hon upp körsbärssaft

från familjens hus nedföranför kullen.

Pojken gick i sin mammas fotspår: odlade gurkor i växthus för att spara ihop till den första egna cykeln. Han är också tacksam för föräldrarnas förståelse och stöd

i den kreativa processen.

Gud en magkänsla

Himlen enhetligt smutsvit över trädtopparna i barndomslandskapet. Myrornas myller i gruset. Barrträdens vajande rörelser innan regnfronten smyger sig på.

Mossans stillsamma färgspel i grått och grönt. Det här är gud för Tom Sonntag.

Det som för en är den heliga anden kan vara magkänsla för den andra. Tom Sonntag går sällan till kyrkan, hans tro kommer i uttryck genom naturen och genom konsten.

Tron flexar varje dag. Den ger en fred i hjärtat som gör livet värt att leva. Men här kan vindens sus agera präst och barrskogen helgon

——

FAKTA

Tom Sonntag

Musiker född och uppvuxen i Ingå.

Bosatt i Köpenhamn där han stannade efter ett utbytesår från Lärkkulla 1987.

Har gett ut fem album, det nyaste heter View och behandlar bland annat melankoli. Stilen är experimentell, elektronisk och sfärisk.

Hör Tom Sonntag live i Ingå kyrka den 19.7 klockan 19.

 

EE

KULTUUR

Tom Sonntag maalib helipilte,kuigi käed jäävadjärjest nõrgemaks

Raimu Hanson
(foto: Sanna Hellman)
Tartusse sõidab kontserti andma Tom Sonntag (52), kes elab Taanis, kuid on pärit soomerootsi perekonnast Soomest. «Põhjala helipildid» tulevad kuulajate ette Jaani kirikus laupäeva õhtul. Eestisse saabus ta augusti esimesel päeval ja vastas küsimustele meilitsi.

Tänavu mais ilmunud kaksikplaat «View» (pildil) on teie viies album. Kuidas te kirjeldaksite selle muusikat ja tekstide sisu?

Tom Sonntagi «View». /Repro

Soovin, et oleks aeg, mil tume, sügav ja valulik armastus ei hirmutaks meid. Selle albumiga üritan ma luua helipilte, mis aitaksid kuulajal iseendasse vaatamisega luua endale

tõeline väljavaade ehk view, leida üllatavaid ja ootamatuid vaateid elule.

Kui sa häälestad end melanhoolse optimismi lainele, mõistaksid paremini muusikat minu uuel albumil. Sellise helikeele mõistmiseks on vaja tahtmist, aega ja üksiolekut,

et märgata ja leida see mõõde iseendas. Mulle on ka sõnad ja tekstid muusika.

Andsite juulis kaks kontserti Soomes. Kuidas publik need vastu võttis?

Üritan alati lähtuda saalis inimeste reaktsioonist ja kuulata ka vaikust ruumis. Vaikus näitab nende huvi ja vastuvõtlikkust minu muusika suhtes. Peegeldan oma ideid

ja filosoofiat muusika kaudu, kuid on raske seda kuulajatele edasi anda arusaadavalt, sest olen ratastoolis ja haige inimese seisundis. Kuid ma jään alati ausaks ja avatuks.

Neil Soome kontsertidel ei lausunud inimesed sõnagi, kui välja arvata reaktsioon paarile minu poolt visatud naljale. Armastan eneseirooniat kerges melanhoolses võtmes.

Publik kuulas siiralt ja enesessevaatavalt.

Kui palju teie kui soomerootslane olete soomlane, rootslane ja taanlane?

Minu kunstnikuhing on kindlalt ankurdatud Soome ja kogu Põhjamaa loodusesse ja mentaliteeti. 30 aasta vältel olen vabama elustiiliga Taanis õppinud kasutama

erilist kerget huumorit vastukaaluks ja kontrastiks põhjamaisele müstilisele raskepärasusele.

Mitmendat korda olete nüüd Eestis ja kui palju olete siin kontserte andnud?

Olen olnud Eestis 32 korda ja selle aja jooksul andnud siin kümneid kontserte: Haapsalu kuursaalis, Pärnu rannahoones, Tartu ülikooli muuseumi valges saalis Toomel,

Taagepera lossis, Tallinnas Mustpeade majas ja mujalgi. Eestis on alati olnud hea publik ja väga südantsoojendav tagasiside, mida mujal kohtab harva.

Milline on teie muusikaline haridus?

Muusikaga kohtusin lapsepõlvekodus, sest mu isa mängib ja loob rahvamuusikat. Klaveri- ja laulutunde sain privaatõppena muusikutelt, kes on õppinud Sibeliuse akadeemias

Helsingis. Lisaks muusikarahvaülikoolid Soomes ja Taanis.

Nagu ennist mainisite, olete ratastoolis ja haige. Erinete nii liikumise kui ka pillimängu poolest tavalistest muusikutest. Mis on selle põhjustanud?

Olen sündinud lihasdüstroofiaga, mis on progressiivse loomuga. Seetõttu on mulle suur väljakutse leida tehnilisi ja praktilisi lahendusi, et suudaksin veel jätkata klaveri mängimist.

Ma ei jõua enam hoida ise oma käsi klaverimänguasendis ja kasutan toetussüsteemi, mille olen välja arendanud ise koos ühe hea sõbraga.

Jaani kiriku kontserdi pealkiri on «Põhjala helipildid». Helipiltide loomine on maalimine. Kuid te maalite ka pintsliga. Kui tähtis on teile värvidega maalimine?

Maalimine on teistsugune loomise vorm kui muusika, see on väga nauditav, kuid muusika tegemine võtab siiski enamiku ajast. Maalimine kui füüsiliselt keerulisem protsess

on jäänud tagaplaanile.

Siin saab kuulata ja vaadata Tom Sonntagi esitamas laulu«Come Day».

Jaani kirikus

  • Tartu Jaani kirikus toimub 5. augustil kell 18 kontsert «Põhjala helipildid».
  • Esineb Tom Sonntag (klaver, vokaal, elektriorel).
  • Pääse 3 eurot.